Ibland behövs det inte mycket för att göra en dag. Jag steg upp tidigt för att invänta bytet med kranen, ja, det blir så i gamla hus. I och med att solen gick upp, så började det även snöa. Det var mer regn i början, men med tiden kom kylan och flingorna blev större och större. Nu skulle jag kunna sitta i timmar och bara titta på när det faller. Det känns som vinter när höstens gula löv täcks av vitt pudersnö, och hade jag velat det så hade jag sprungit runt därute och lekt. Nu räcker det med att bara sitta här och titta. Ja, jag låter som Ferdinand och hans korkek.
Det som fångar min blick mest är rönnbärsträdet med sina rönnbär som mer och mer blir täckta av snön. Jag känner för att gå ut och fota, bara för att jag kan. Klockan har inte ens slagit tio, men eftersom jag gick upp i tid i dag, så har jag redan hunnit med en bit. Dessutom känner jag verkligen för att sy. Bredvid mig ligger en hög med böcker som ska läsas för att jag ska få ihop den kommande rapporten.
Nej, nu ska jag gå ut och åtminstone lämna papper till återvinningen. Hejdå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar