Ja, det är onsdag idag och det betyder att jag borde ha min essä som ska lämnas in imorron klar vid det här laget. Eller så skriver vi klart när jag är klar här. För min ena knä har något att berätta, och min hand en annan sak och även min mage vill ha ett ord i leken.Det var i måndags allting började. Jag som försökte vara fadder, eller ja, försökte och försökte, jag var fadder. Hur bra är en helt annan sak. Jag är inte så bra på att skrika, och att skrika så att folk förstår vad jag pratar om när det brukar vara svårt i normal ton vet jag inte hur det gick till. Men vi fick i alla fall ihop en hel dags springande med rep. Och det är första gången jag har varit med om att ett rep befunnit sig på tre våningar samtidigt. Ja, det går inte att få in 60 pers i en hiss. Försök om du vill!
Jag var inte ansvarig så jag lyckades ta mig hem i lagom tid för att vid nio säga gonatt för att dataskärmen började bli svår att se, då mina ögonlock var i vägen.
Igår däremot så var det dags för kursstart. Barn och unga i informationssamhället. För folk som då inte pluggar till bibliotekarie så låter det här som en riktigt tråkigt ämne. Men tro det eller ej, det är det inte. Först ut var introduktion och sen var det lunch. Vi gick till thaitanten, och det var jordnötssås. Mmmm... jag kan ärligt dregla för den såsen. Den är så goo.
På eftermiddagen så blev det föreläsning. Har tyvärr tappat hans namn, men det är alltid kul att ha honom som föreläsningar. Först: alla hans PP är på engelska. Andra: han har så mycket att prata om att tiden inte räcker till. Tredje: det är kul, och man får alltid inflicka om man känner för att säga något klokt (vilket inte alltid borde gälla mig).
Sen så skulle jag vara duktig och ansvara för våra fina nysar när det var dax för brännboll. Behöver jag nämna att jag är bollrädd och knappt kan slå med ett kärringarack. Tur för nysarna att jag inte skulle vara med. Så efter att nästan fallit pladask ner från den late studenten, så begav vi oss iväg. Det blev buss till Almenäs och därefter lite benrangel (eller fotleken som jag nästa säger). Vilket slutade med ett decimeter stort blåmärke på knät för mig. Som tur så klarade sig alla nysar från de värsta skadorna.
Våra tappra nysar döpte sitt lag till Bokbålet, som spred fruktan så vida, att vår kära BIS-ansvarige knappt kunde hålla sig för skratt varje gång det var dags att uttala namnet. Hur det gick i matchern har jag inte så mycket koll på. Men jag hoppas i alla fall att de som var där hade kul. Efter två matcher så tror jag att Klemming bjöd på middag, fin korv med bröd och därefter så blev det lite lek med att bära en kass. Ja, det låter väl inte så svårt att bära en pappkass. Men om du bara får använda munnen då och klipper av en bit efter ett tag tills det är sådär 3 cm kvar innan botten, och du får inte nudda marken med mer än dina fötter. Då kan det bli lite mer lurigt.
Nej, nog om vad jag höll på med under att myggorna attakerade mina ben. Efter ett att alla matcher var avklarade så var det dax för Fullkontakt. Ja, alltså brännboll utan några regler. Det är alltid 6-1 mot Fästing, och jag tror inte att det är någon som kommer ihåg hur allting började. Men kul var det. Det så mer ut som en rugbymatch än någonting som liknande brännboll. Om man nu bortser från att de slog ut bollen på plan, och att konerna fanns på plats i början.
Idag var det däremot sushikoma som reagera. Ja, det blev en vända ner på Eest för att Sara skulle få komma dit och frossa sushi. Jag kan inte en komma ihåg hur många bitar det blev, plus vårrullar och jordnötssås. Fast sushikoma ska man nog inte kalla det, men riskoma. För det var riset som gjorde stopp, när man ville ha mer, men det blev fullt. Ja, det är i alla fall gott, även om det inte är lika gott som sushitantens. Vi får gå dit någon gång. Eftertenta-sushi någon? Tyvärr så har jag ingen saltenta i den här kursen.
Nej, nu ska jag försöka skriva klart min essä. Det är inte så mycket kvar. Så hejdå så länge!
