När jag vaknade i morse så hade jag en konstig dröm, eller egentligen så var den inte en utan ï två delar.
Eftersom det var den andra delen som var roligast så börjar vi där: jag och klassen skulle till stockholm på något museum, som för tillfället också användes som teater. Nå, det konstiga var att det var jag som ledde alla dit, och när vi kom dit så blev jag så hjärtligt välkommen, att jag nästan misstänkte att dom kände mig. Jag hade vi det här laget två medveten: ett halvvaket och ett drömmande. Dom sammarbetar ibland. Ja, alla var så snälla utom han som jobbade i gaderoben, det var presic som att han hade något emot mig.
Nå, visningen började och på något konstigt sätt så var lillasyrran med. Ja, jag fattar inte hur hon kom med. Efter ett tag så var det någon som frågade när den svarta tavlan blev stulen. Guiden sa ordagrant: Tyvärr är det ingen som kommer ihåg. Även om det fanns personal i närheten, så är det ingen som kommer ihåg.
Till det roliga slutet: När jag och Paddan går ner för en trappa så kommer guiden och säger till mig: I kväll. Då hade det varit riktigt bra om du hade kunnat säga: Tilltal mig ikke, på riktig bred gotlänska. Då sa jag och Paddan i kör något tillbaka (drömmen börjar försvinna nu). Jag tror även att jag fick en glimpt av att jag stod på scenen och framförde Snövit, och att det var jag som var den elaka styvmodern. Det är i alla fall känslan jag fick.
Sen var det slut. I den första delen så bodde jag i en gammalt lägenhetshus som säkert kunde ha varit minst från 1800-talet, men ändå i modern stil. Ja, jag är inte helt säker. Det roliga var att i gården som fanns vid huset, tänk hus som en fyrkant, så låg det en skola. Vi hade även pool, och allt möjligt. Kan även nämna att jag bodde längst upp på 7:e våningen och det fanns ingen hiss.
Det konstiga var att jag någon gång fick för mig att gå på toa längst ner, och fönsterna var helt klara, så att alla kunde se vad jag gjorde. Där fanns både perversa elever och lärare kan jag berätta.
Det finns en sak till jag kan nämna. Jag lyckade se mig själv en gång, och jag såg ut som Reira från NANA, och av det så kunde jag dra slutsatsen: Jag har tittat för mycket NANA den sista tiden. Nå, nu har jag skrivit av mig, ses senare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar