Fredag till måndag

Det har gått en helg, och jag kan säga att jag har gjort saker varje dag. I fredags så var jag så duktig att jag var på halva föreläsning och sen gick jag till centralen för att åka tåg. Ja, visst ja. Jag släppade på min rullväska också, och dom gillar verkligen inte asfalt här, det är kullersten, och plattor som gäller. Gissa om jag hörs? Nå, jag lyckades på någon vänster komma fram till Lund, där jag fick vänta på att Gabbe skulle komma med sin buss, för att vi skulle vidare med vår buss till Sjöbo. Jag tycker nästan synd om henne. Hon fick inte så mycket luft, då jag blev rätt så bra på att prata om det mesta. Vi hade till och med en överenskommelse om att det är okej att gråta när ens favoriter dör i en animeserie (syftar senast tillbaka på Asuma, men det finns fler)

Nå, efter en färd på en timme, olyckor i halka, så var jag i alla fall hemma. Jag som tyckte att jag var duktig som hade kommit hem rätt så tidigt (fem, men beck-mörkt ute), så trodde jag att vi skulle ha en lite anime-kväll. Okej, så här var det: jag var hemma, Anna var på väg hem från lumpen, och Åsa var på väg hem från Stockholm/Önnestad under kvällen. Ja, jag lyckades i alla fall locka till mig Anna hem till huset, och sen fick vi dit Åsa lite senare. Tittade vi på anime? Hmm.. bra fråga. Nej. Vi hade fullt upp med att prata om allt annat, och det slutade med att vi efter att konstaterat att alla var trötta, gick och la oss. Jag offrade mig och tog luftmadrassen (åskmaskinen, jag vänder mig plötsligt).

Nå, jag vaknade klockan sju helt utvilad, och gick upp och gav katten mat. Det är helt otroligt vad kelen man kan vara när man vill något, och sen gick jag och la mig igen. Tänkte att det var lika bra att var utvilad inför kvällen. Nå, det verkar som att alla som sov i det rummet var ändå halvvakna, och hade jag vetat att det hade varit så skönt att somna igen, så hade jag inte gjort det, jag blev sömning. Ja, efter lite frukost, påklädning, iväghasande av Anna, så var det dax för friidrott. Jag hade lovat att åka med lillasyrran för att mamma jobba. Ja, då såg man hur det gick till, och så lyckades jag på samma gång läsa tio sidor i Lesters bok. Tråkigt...

Det blev i alla fall roligare på kvällen. Jag körde iväg till Gabbe, med icke-vinter-hjul på snötäckt väg, och jag lyckades ta mig dit, fråga inte mig hur. Nå, väl hos Gabbe, så träffade jag hennes kompisar, som jag lyckats träffa några gånger innan, alltid kul. Gabbe fick min fina födelsepresent, ett presentkort från min syhörna: ett datafodral. Så en sak till på listan på vad som ska sys. Ja, får sätta mig och trä rätt overlocken, den vill bara j-las med mig. Jag överlevde i alla fall kvällen, även om det säkert var några som önska att de inte gjorde det dan efter. Inga namn nämda.

Okej söndagen var väl den dagen som jag var mest lat. Jag fick dille på att jag skulle se klart de två sista säsongerna av Kyou Kara Maou. Den är kul, och när man äntligen fick rätt på att lösa bitar, så blev det helt plötsligt ännu bättre. Och så är Wolfram med. Om det finns fler Wolfram-fans där ute, så fattar ni. Ja, det är ungefär vad som hände den dagen.

Idag, så var jag kanske också lite lat. Men jag lyckades med bedriften att klara mig till Borås. Så nu sitter jag här i soffan i min fina etta. Nu ska den bara städas också, så att det kan se lite vettigt ut. Nä, så farligt är det inte. Det är bara att det känns så för mig.

Nä, nu börjar sömnen göra sig påmind. Ska se om man orkar se ett sista avsnitt God Save Our King (Kyou Kara Maou, för den som inte vet), men tills vi träffas, höres, skrives hejdå! Och f-n va kul det var i helgen, hela! Nu ska jag bara leta julklappar, en månad till.