Oförsiktiga grannar, halka och slask

Först och främst: det är någon i mitt hus som har trådlöst internet. Andra: det är oskyddat. Tredje: det är det som jag sitter och skriver med nu. Ja, jag gillar oförsiktiga grannar.

Nu till lite tråkigare saker. Dom kan inte köra buss i Borås. Eller rättare sakt inte när det är halka. Jag fick reda det på av snälla Sara, när jag stått och väntat på bussen i tjugo minuter. Så det var till att börja gå. Det var tur att jag hade så gott om tid att jag lyckades ta mig till skolan på fyrtio minuter, jag tror aldrig att jag kunnat gå så snabbt innan. Och jag lyckades utan att trilla en enda gång, även om lokalradion hela tiden tjöta om att det var halt. Var då? Kanske inne i centrum, men då hade väl bussarna kunna köra in oss mot centrum i alla fall. Nä, det blev ett lyckligt slut i alla fall, och jag blev bara fem minuter sen.

En sak jag inte gillar när de töar. När jag gick hemifrån imorse så var det vitt, nu är det bara vanligt och tråkigt. Nej, snön är borta. Typiskt, jag som hade börjat gilla den. Det hade matchat bra med rosa snö. Särskilt när solen går ner och alla avgaser färgar himlen rosa.